.

Idag har jag legat i soffan, från det att jag gick upp till nu. (Okej, en liten avstickare på 40 min när jag var hos Sara för att hjälpa henne med en sak). Jag börjar bli enormt uttråkad och längtar efter mamma och pappa. Det gör jag alltid när jag är sjuk. När man bodde hemma fanns det altid någon som diskade, lagade mat och pysslade om en. Nu är jag själv, uttråkad och för trött för att orka laga mat (men oroa er inte, jag äter!!).

Nu väntar jag på Paradise Hotel, sen ska jag sova. Och vakna relativt frisk imorgon? 

Som rubriken lyder har jag drabbats av en jäkla hosta. Har hostat konstat i över en vecka nu och det är lagom kul. Jag trodde att det var en hel vanlig förkylning men det hände aldrig något mer. Inget snor, inget slem (precis sånt här ni vill läsa om va?) bara ännu mera host. Så mycket hostande att jag nu är helt öm i halsen och det har satt sig på rösten. Låter som en liten kråka när jag pratar mellan hostattackerna.

Igår fick jag i alla fall nog och ringde sjukvårdsrådgivningen när jag kom hem för att kolla så att det inte kunde vara något allvarligt. Folk hade skrämt upp mig med att det kunde vara vad som helst, lunginflamation med mera och då blev jag nojig. Dom tyckte att jag skulle få träffa en läkare eftersom det hade gått så lång tid. Mitt fredagsmys inleddes på Gripen igår men en virrig men mycket trevlig läkare. Och lugn, bara lugn, jag är inte dödssjuk, jag har bara fått något som kallas Akut Bronkit (tror även det är samma sak som lutfrörskatarr, så Josephine; du kanske skulle satsa på att bli läkare. ) Fick en dyr jävel till hostmedecin utskriven och den gjorde underverk. Hittills har jag aldrig haft en hostmedecin som funkat men under natten har jag inte hostat nästan någonting. Helt underbart. Jag har sovit hela natten igenom för första gången på över en vecka.

Utvilad ska jag nu packa väskan och åka till kusinerna för dop. Ska bli kul att träffa lilla kusinbarnet Melker, men det blir inget snosa bebis eftersom det jag har smittar.

Jag sitter och kollar på familjen annorlunda och längtar till min fristad här i världen. I familjen annorlunda är det en familj med från Älvdalen och Älvdalen ligger granne med mitt vackra Särna. Jag har aldrig varit i Älvdalen men av bilderna att dömma ser det väldigt lika ut. Vackert som sjutton och fridfullt.

Särna är verkligen min fristad. Att stå på gården där och titta ut över den vackra vyn är så otroligt rogivande. Det finns inga måsten och inga besvär där. Jag längtar verkligen efter att åka till Särna och hoppas på att vi drar ihop ett gäng och åker dit snart. Umgås, myser och kopplar av.

Inget ställe i världen är så vackert som utsikten från våran gårdsplan en riktigt vacker dag!

Nyår i Särna, 2008/2009

Idag har jag verkligen fått, svart på vitt, bekräftat att jag har valt rätt yrke. Jag älskar barn, dom är helt fantastiska på alla sätt. En av mina elever skrev till mig på facebook-chatten förut (sjukt att dom har facebook egentligen, men ett kul sätt att kunna hålla kontakten med dom) och följade var vad han skrev: "Du är som en syster för oss kom vi på, hela klassen, på rasten förut" Och sen följde denna mening: "jag tycker du är den bästa fröken in the HOLE WORLD!!"

Sånt där gör mig så otroligt glad! Jag har jättegoa elever, kunde inte ha fått bättre. Men det finns en baksida med det. Jag kommer verkligen sakna dom när jag slutar nästa fredag. Men jag ska försöka ta vara på den sista veckan ordetligt och se till att mysa till det riktigt mycket sista dagen.

Jag kommer leva på dom orden länge. Tack goa underbarna klass för att ni har tagit så väl hand om mig!

Foto: Nicke P.