Paus i bloggen.. igen

Japp. Det blir en paus i bloggandet igen.. Ingen fär direkt överraskad tror jag. 


Paus från sociala medier

Marcus har fått för sig att jag är väldigt beroende av Facebook och diverse andra sociala medier och därför har jag utmanats till en paus på tre dygn. Vrång som jag är måste jag ju överbevisa honom och efter mer än ett dygn utan alla dessa internetsidor känner jag inget sug av att logga in även om jag vet att det är det första jag kommer göra när dess 72 timmar är över. :)


Livet bara springer fram

Hjälp vad tiden går fort, ibland känns det inte som att jag hänger med riktigt. Fast det är i och för sig ganska skönt det med. Jag har inte tråkigt en enda dag, fyller dem med jobb, utvecklingssamtal (det kanske går under kategorin jobb iofs) och trevligt sällskap. Umgås mycket mycket Marcus och hans son Jacob och trivs med livet. Det är mycket som händer och gott om känslor i omlopp inom mig. Känner mig väldigt trygg och nöjd med situationen som den är och överraskar mig själv med att känna så.

Har flyttat ut ur lägenheten och in i huset i Segerstad, vi körde det sista i helgen och flyttstädade igår. Nu är det bara avfrostning av frysen kvar sen lämnar jag över nycklarna. Att jag återvänder dit igen känns väldigt långt borta, lite separationsångest men ändå inte. Tack för dessa år Länsmansgatan.

Ikväll ska Sverige vinna VM-guld. Marcus står vid spisen och lagar finmat medan jag ligger i soffan och laddar. Mannen i köket och kvinnan framför TVn, så ser det ut här. Det är även han som städar och tvättar, jag behöver inte göra så mycket mer än finnas till, men snart är det nog slut på den lyxen.

Nu kör vi snart! Kämpa Sverige. Tack och hej!


Plötsligt händer det

Jag är så glad i hela kroppen så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. En väldigt ny känsla och jag älskar den.

Klockan är 05.02 och jag är uppe utan problem, ska åka till jobbet en timme tidigare idag för att göra ett litet stopp på vägen. Totalt dum i huvudet men vad fan gör det när det betyder att man kan få krypa ner bredvid någon man tycker om och starta om morgonen på nytt igen.


Det snöar som fan i April...

Vaknade upp till ett vintervitt, nåja nästan, Karlstad idag. Det stämmer det där som min "systerson" i Ensamhetens kollektiv skrev i en låt en gång: Det snöar som fan i April, medan våren står still. Han vet vad han pratar om Daniel.
Värmen ska tydligen vara på intåg men just idag känns den trösten klen. Såg fram emot en härlig promenad med Josephine och Melker idag men nu blir den nog inte riktigt lika härlig. Sällskapet kan man dock inte klaga på.

Jag träffade mina nya kollegor igår och känner mig aningens besviken. Dem var inte alls som jag hade trott. Det verkar dock som om jag och den ena tjejen, hon som ersätter Martina och kommer ha F-1:an med mig, kan funka ganska bra ihop. Helst vill jag ha tillbaka Martina eller Christina men det är omöjligt.

Får ångest när jag tänker på hur mycket jobb jag har framför mig. Nationella prov i matte med treorna, diagnoser i matte samt svenska med F-klassen, utvecklingssamtal med numera 25, istället för 10 ungar. Jag kommer få bo på jobbet framöver.

Men nu ska jag sluta gnälla över jobb och tänka på att det är helg. En välbehövlig sådan. Städ, tvätt, promenad och hockey står på schemat. Go Skellefteå!


Vårens intågande

Blogg comebacken gick sådär kan jag lätt konstatera. Men det beror inte på att jag inte vill blogga utan på att jag har så jäkla mycket att göra på jobbet. Sjuka kollegor, nya vikarier, nationella prov och arbetsbördor utöver det jag redan innan hade. Jag är slut som människa när jag kommer hem.

Denna vecka har jag dock fått lite ny energi, solen skiner och idag tog jag på mig skinnjackan till jobbet. Jag älskar känslan av att våren kommer. Visserligen är jag en människa som alltid brukar bli lite deppig på våren men just nu finns det inget som kan sätta stopp för mig. Jag verkligen älskar jobbet, det är så himla kul. Det enda tråkiga är att min fantastiska kollega Martina, som varit vikarie hos oss i 7 veckor ska sluta. Jag gråter bara av tanken, jag har funnit en vän i henne och kommer sakna henne otroligt mycket. På måndag får jag två (!!!) nya kollegor (vikarier) och tanken på det ger mig ångest men det kanske blir minst lika bra som med Martina. Tre tjejer i ungefär samma ålder i ett arbetslag - kan bli succé!

Nu blir det kissrunda men kottarna och sen ett försök till att sova. Sova blir nog svårt ikväll då jag är så fylld av känslor att jag skulle kunna sprängas samt springa ett maratonlopp - två gånger om typ. Gillar den här känslan och hoppas den får stanna.


Hej hej hallå bloggen!

Satt en eftermiddag på tåget hem från jobbet och fick ett väldigt sug efter att återuppa min kära blogg. Hade ett intressant och välskrivet inlägg klart i huvudet, men tog såklart inte tag i saken och det inlägget har jag sedan länge glömt bort. Suget efter att återuppta bloggen har jag dock inte blivit av med så jag tänkte ge det ett försök. Det kanske inte blir speciellt länge men eftersom jag är sämst i världen om att prata om hur jag mår och vad som händer i livet är bloggen ett väldigt bra ställe att få ventilera på.
 
Nu ska jag slå på det sista avsnittet av Sons of Anarchy och när det är slut ska jag gråta lite över att jag inte har några fler avsnitt att titta på, sen ska jag försöka fundera ut ett sätt att skaffa mig ett liv på. Ett liv som inte går ut på att sova, jobba och äta.
 
Tack och hej, hoppas vi ses igen inom kort!

Ibland går det undan

Herman är mitt bästa köp och beslut någonsin. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och han ger mig så himla mycket. Trots att jag har levt 23 år av mitt liv utan hund kan jag inte tänka mig att forsätta leva livet utan hund. Herman är en mycket liten ras och därför tänkte jag att två är ju inte värre än en. Sagt och gjort, jag vände mig till Hermans uppfödare och hon har den mest bedårade tiken till salu. En hund som jag förälskade mig i när jag var och hälsade på och hämtade Herman.

Imorgon flyttar fina, fina Tindra hem till mig och Herman. <3 Välkommen älskade hund!

Baksidan med att vara hundägare

Igår satte Herman i sig något mindre trevligt ute, vilken imorse ledde till att han vaknade och var väldigt dålig i magen. Duktig som han är så visar han, trots att det trycker på, att han behöver ut så jag har inte behövt torka något inne. Men ändå. Hela morgongen behövde jag gå ut varannan timme och titta på medan han tömde sitt system på något som knappt hade någon koncistens. Stackars lilla kroven. (Och ursäkta för lite för mycket information).

När livet kommer ikapp eller försvinner

Jag gråter. Inte likt ett barn, men tysta och salta tårar av smärta och ledsamhet. Idag nådde mig nyheten att en kille jag gått på samma skola som, och umgåtts med ibland, tog sitt liv för exakt ett år sedan. Jag hade ingen aning. Vi var inte vänner, knappt bekanta men ändå gör det så ont. Döden är så nära nu förtiden. Så lätt att förstå. Jag läser alla fina kommentarer som hans vänner och syster har skrivit. Känner så väl igen mig.

Idag tänker jag på dig. Jag hoppas att du har det bra, att du mår bra och att du får göra det som du var så bra på. Du var en talang! Hälsa min pappa och gör en fin film om guldspelmannen vet jag.

Jag tänker ofta på dig

Jag tänker på min pappa nästan varje dag. Jag ser hans ansikte framför mig och jag saknar honom. Jag tänker på hur allt kommer känns den 16/8 i år. Då har det gått 365 dagar, ett helt år. Trots att det är ganska långt kvar tills dess går mycket av min ork åt till att bygga upp energi inför denna dag. Jag borde inte tänka så långt fram egentligen, framförallt inte eftersom det känns så jobbigt. Men jag kan inte låta bli. Jag är sådan som person, jag måste förbereda mig.

Jag kan inte fatta att det har gått så lång tid sen jag sist såg honom. Min fina, fantastiska pappa. Jag kan inte heller fatta att jag har utvecklats så mycket som person under den här tiden. Att jag har skaffat hund, flyttat till ny lägenheten, skaffat nya vänner, varit jätteglad och jätteledsen, firat ett SM-GULD, blivit bra (eller ja, bättre i alla fall) på matte osv. Och vad jag absolut inte kan fatta är att livet går vidare. Men det gör det och det är jag glad för. Jag älskar livet samtidigt som jag hatar det ibland men jag vill absolut inte byta bort det.

Jag saknar dig finaste, bästa pappa. Jag älskar dig flera miljoner gånger runt jorden och tillbaka igen.


Teknikens jävla under

Jag har blivit sämst på att blogga igen. Men jag skyller på vädret. Jag sitter hellre ute än inne vid datorn. Datorn som förövrigt pajjade i fredags. Den har krånglat lite ett tag och i fredagsmorse fick jag vad jag trodde var virus. Men virusprogrammet hittar inget trots diverse sökningar och annat. Nu funkar i alla fall inte internet och det går göörsegt. Jag blev förbannade och gick och köpte en ny dator.

Jag är teknikhandikappad och kan inget om datorer, det var alltid pappa som hjälpte mig. Så mitt enda alternativ, om jag inte ville vara utan internet länge (och vem fan vill det) var att köpa en ny dator. Nu har jag dock botat lite av min datorhandikapphet och fixat virusprogram och sådant på den nya. Lite har jag i alla fall lärt mig. Senare i veckan ska jag ta tag i den gamla och se om jag, trots mitt handikapp lyckas ominstallera hela datorn. Ger mig själv en klapp på axeln och önskar mig lycka till.



Long time no see

Det fina vädret och det goda humöret har gjort att bloggandet verkligen har bortprioriterats. Mycket har hänt sen sist. Jag har blivit godkänd på tentan, som jag inte pluggade ett dugg på - grymt nöjd! Färjestad har vunnit SM-GULD och det var några av de bästa dagarna på länge, ren och skär lycka. Det var i torsdags, för en vecka sedan, och självklart var jag på plats. Efteråt firade vi på Score och utanför Scandic Winn där spelarna var. Några spelare, däribland kung Nygga kom ut på balkongen och härjade med oss. Sjukt kul. Dagen efter var jag dock riktigt trött, men bara två timmars sömn i kroppen och sen skola och redovisning på det.

På fredagen firades det på torget, jag avslutade dagen med middag på Frost och myskväll, sov gott och var taggad för en ny firardag på lördagen när jag vaknade. Tog en två timmars lång promenad på morgonen, innan frukost och sedan hängde jag bara hemma. Städade lite och taggade för party. Började hos Rebecka och drack några drinkar, vidare till Blå för dom godaste twisted mojito jag duckit. Dit ska jag igen, dels för drinken och dels för att bartendern var så sjukt snygg. Dom andra blev kvar på Blå och jag gick till Score för att träffa Marre och Olle. Fastnade där och när dom tillslut stängde blev det efterfest till klockan 05.30 typ. Herman var gött sliten dagen därpå, för han fick också vara med på efterfest. Goaste grisen. Sjukt värd kväll i alla fall.

Veckan har sedan sprungit förbi. Har hängt mycket med mamma och har solat en del. Grymt bra väder nu. Ikväll kommer Järngänget hit på middag och jag ska börja med maten nu. Jag längtar tills dom kommer. Världens bästa tjejgäng! Imorgon bär det av till Gnestad och på lördag blir det Stockholm och 90-årspartaj! Hörs!


Jag mår så bra just nu

För snart åtta månader sedan kändes den här dagen väldigt långt bort. Den dagen då jag skulle känna att jag mår bra igen. För det gör jag verkligen nu. Jag har inte fått någon panikångestattack sedan februari, jag känner sällan av ångesten över huvudtaget. Jag försöker leva i nuet och bara njuta. Jag känner mig glad och jag vill och orkar göra saker. Det känns så himla skönt. Jag vet att kampen inte är över än, sorgen och saknade finns fortfarande där men den är inte lika tung att bära längre.

Älskade pappa, jag hoppas att du har det bra där du är och att du är lycklig. ♥

Färjestad - AIK 4-0

Vilken helg jag har haft. Lördagen var jättelyckad och uppskattad. Carro blev så chockad när vi stod, åtta stycken, i hennes kök när hon kom hem att hon först inte tyckte att det var alls kul att vi var där. När chocken lagt sig blev hon glad. Alla presenter blev väldigt uppskattade och designa-din-egen-body-stationen blev dagens höjdpunkt. När de kompisar som bor i Mellerud hade gått hem satt vi andra och snackade vidare, kollade på hockey (såg Färjestad spöa AIK ytterligare en gång!) och slutligen åkte vi in till Mellerud och käkade thaimat. Mycket mysig dag och jag längtar redan tillbaka.

Igår bar det av till Stockholm. Tillsammans med 30 andra idioter åkte jag buss dit för att kolla på hockey. Hälften var fortfarande fulla från gårdagen när dom klev på bussen och jag började ångra att jag åkte. Det spyddes ombord och när vi satt fast i bilkö började folk kissa i flaskor för dom kunde inte hålla sig. Hjälp, vad har jag för idioter till vänner. Mestadels satt vi lugna och fina tjejer längst fram för oss själva och nördade, typ sov. Jag gjorde dock en avstickare lite längre bak i bussen för att umgås med Marre en sväng. Det var då folk började kissa, typ ett säte bakom där han och jag satt. Det var tur att sällskapet var så bra, annars hade jag nog tagit den där nödhammaren och slagit sönder fönsterglaset och gått hem till Karlstad.

Färjestad vann matchen, som inte var speciellt bra. Och som vi missade de första typ 12 minutrarna av eftersom det var sån bilkö. Och sedan åkte vi hem igen. Trötta och lagom glada. Dagens höjdpunkt var när vi åkte bakom spelarbussen och jag fick PK att köra om. "Öj, kör om dom då, så vi kan spana lite. Och ligg jämsides en stund så jag hinner se vart Dick sitter". Det funkade, han körde om och dom garvade gott åt mig. Jag, Rebecka och Biffen spanade som fan in i bussen och Biffen tog till och med kort. Haha. Spelarna var dock så koncenterade att dom inte ens märkte dom galna och efterhängsna fansen som rullade förbi.

Det blev 4-0 i matcher till Färjestad. AIK, vad fan gör ni i slutspel?

<