.

Jag gråter. Inte likt ett barn, men tysta och salta tårar av smärta och ledsamhet. Idag nådde mig nyheten att en kille jag gått på samma skola som, och umgåtts med ibland, tog sitt liv för exakt ett år sedan. Jag hade ingen aning. Vi var inte vänner, knappt bekanta men ändå gör det så ont. Döden är så nära nu förtiden. Så lätt att förstå. Jag läser alla fina kommentarer som hans vänner och syster har skrivit. Känner så väl igen mig.

Idag tänker jag på dig. Jag hoppas att du har det bra, att du mår bra och att du får göra det som du var så bra på. Du var en talang! Hälsa min pappa och gör en fin film om guldspelmannen vet jag.