. -

Baksidan med att vara hundägare

Igår satte Herman i sig något mindre trevligt ute, vilken imorse ledde till att han vaknade och var väldigt dålig i magen. Duktig som han är så visar han, trots att det trycker på, att han behöver ut så jag har inte behövt torka något inne. Men ändå. Hela morgongen behövde jag gå ut varannan timme och titta på medan han tömde sitt system på något som knappt hade någon koncistens. Stackars lilla kroven. (Och ursäkta för lite för mycket information).

2011-05-24 @ 15:42:01 Permalink Annimoll Kommentarer (1) Trackbacks ()

När livet kommer ikapp eller försvinner

Jag gråter. Inte likt ett barn, men tysta och salta tårar av smärta och ledsamhet. Idag nådde mig nyheten att en kille jag gått på samma skola som, och umgåtts med ibland, tog sitt liv för exakt ett år sedan. Jag hade ingen aning. Vi var inte vänner, knappt bekanta men ändå gör det så ont. Döden är så nära nu förtiden. Så lätt att förstå. Jag läser alla fina kommentarer som hans vänner och syster har skrivit. Känner så väl igen mig.

Idag tänker jag på dig. Jag hoppas att du har det bra, att du mår bra och att du får göra det som du var så bra på. Du var en talang! Hälsa min pappa och gör en fin film om guldspelmannen vet jag.

2011-05-21 @ 16:49:18 Permalink Annimoll Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag tänker ofta på dig

Jag tänker på min pappa nästan varje dag. Jag ser hans ansikte framför mig och jag saknar honom. Jag tänker på hur allt kommer känns den 16/8 i år. Då har det gått 365 dagar, ett helt år. Trots att det är ganska långt kvar tills dess går mycket av min ork åt till att bygga upp energi inför denna dag. Jag borde inte tänka så långt fram egentligen, framförallt inte eftersom det känns så jobbigt. Men jag kan inte låta bli. Jag är sådan som person, jag måste förbereda mig.

Jag kan inte fatta att det har gått så lång tid sen jag sist såg honom. Min fina, fantastiska pappa. Jag kan inte heller fatta att jag har utvecklats så mycket som person under den här tiden. Att jag har skaffat hund, flyttat till ny lägenheten, skaffat nya vänner, varit jätteglad och jätteledsen, firat ett SM-GULD, blivit bra (eller ja, bättre i alla fall) på matte osv. Och vad jag absolut inte kan fatta är att livet går vidare. Men det gör det och det är jag glad för. Jag älskar livet samtidigt som jag hatar det ibland men jag vill absolut inte byta bort det.

Jag saknar dig finaste, bästa pappa. Jag älskar dig flera miljoner gånger runt jorden och tillbaka igen.

2011-05-17 @ 22:07:33 Permalink Annimoll Kommentarer (2) Trackbacks ()

Teknikens jävla under

Jag har blivit sämst på att blogga igen. Men jag skyller på vädret. Jag sitter hellre ute än inne vid datorn. Datorn som förövrigt pajjade i fredags. Den har krånglat lite ett tag och i fredagsmorse fick jag vad jag trodde var virus. Men virusprogrammet hittar inget trots diverse sökningar och annat. Nu funkar i alla fall inte internet och det går göörsegt. Jag blev förbannade och gick och köpte en ny dator.

Jag är teknikhandikappad och kan inget om datorer, det var alltid pappa som hjälpte mig. Så mitt enda alternativ, om jag inte ville vara utan internet länge (och vem fan vill det) var att köpa en ny dator. Nu har jag dock botat lite av min datorhandikapphet och fixat virusprogram och sådant på den nya. Lite har jag i alla fall lärt mig. Senare i veckan ska jag ta tag i den gamla och se om jag, trots mitt handikapp lyckas ominstallera hela datorn. Ger mig själv en klapp på axeln och önskar mig lycka till.

2011-05-16 @ 13:47:40 Permalink Annimoll Kommentarer (1) Trackbacks ()