Det är det lilla, som gör det hela!

Idag har jag verkligen fått, svart på vitt, bekräftat att jag har valt rätt yrke. Jag älskar barn, dom är helt fantastiska på alla sätt. En av mina elever skrev till mig på facebook-chatten förut (sjukt att dom har facebook egentligen, men ett kul sätt att kunna hålla kontakten med dom) och följade var vad han skrev: "Du är som en syster för oss kom vi på, hela klassen, på rasten förut" Och sen följde denna mening: "jag tycker du är den bästa fröken in the HOLE WORLD!!"

Sånt där gör mig så otroligt glad! Jag har jättegoa elever, kunde inte ha fått bättre. Men det finns en baksida med det. Jag kommer verkligen sakna dom när jag slutar nästa fredag. Men jag ska försöka ta vara på den sista veckan ordetligt och se till att mysa till det riktigt mycket sista dagen.

Jag kommer leva på dom orden länge. Tack goa underbarna klass för att ni har tagit så väl hand om mig!


Svininfluensa

Jag brukar inte vara nojig inför att bli sjuk. Men just nu är jag meganojig! På min skola, där jag gör praktik nu, går det svininfluensa. Och det är inte så att ett barn blivit sjukt utan flera. Nu panikvaccinerar man hela skolan på en enda kväll, vaccineringen skulle egentligen ha skett från och med torsdag och framåt. Inga föräldrar eller lärare får ta sprutan eftersom det måste räcka till alla barn.

Idag förstod jag även att sjukdomen finns i mitt arbetslag. Detta gjorde att jag gick från nojig till meganojig. Vem vet om jag har tagit i, pratat med, eller till och med kramat ungen (tror till och med att det handlar om ungarna) som nu ligger hemma och är sjuk(a). Det är väl bara atthålla tummarna för att inte jag blir sjuk och att man kan få ta den där jäkla sprutan snart. Tills dess är det handsprit som gäller hundra gånger om dagen och ingen kroppskontakt med mina fantastiska elever!