Nytt år, nya möjligheter
Ja, då gör jag ett försök till att skapa ett blogginlägg. Bloggen svämmar ju inte direkt över av inlägg, men trots det är ni många som fortfarande tjatar om att jag ska uppdatera. Det är fint det, ni saknar mig. :) Jag ska göra mitt bästa för er skull!
2009 har blivit 2010. Förra året var ett bra år, jag vet inte varför jag tycker det, det var bara så. Jag gjorde bra saker, roliga saker, saker som jag kommer minnas. Jag fick många nya vänner, jag dumpade några gamla och började leva efter en ny filosofi. Det är ingen idé att hålla kvar vid människor som får dig att må dåligt, det skulle man aldrig göra om det var en pojkvän. Så adjö med dåliga vänner. Jag tappade också kontakten med några vänner som jag egentligen inte ville tappa kontakten med, men ibland blir det bara så. Kanske återupptas kontakten detta år, man kan alltid hoppas. Jag insåg också vilka människor i min omgivning som betyder något och dessa tänker jag hålla fast i. Hårt och länge! Lyckades klara av första året på min utbildning och en sommar på fabriken. Min önskan med 2010: Hitta ett annat jobb och hitta gläjden i studierna igen!
Det är med spänning jag ser fram emot detta år. Trots att året bara är några dagar ungt har redan mycket hänt. Eller mycket kanske är att ta i, men en väldigt stor sak. En av mina äldsta och finaste vänner har blivit mamma. Fina Caroline som jag gick på högstadiet tillsammans med fick den tredje januari sin son Melwin. Jag är så otroligt stolt över dig! Du har klarat av mycket, du är stark och jag vet att du kommer lyckas. Det betyder så otroligt mycket för mig att du alltid har valt att dela allt med mig, även om jag inte har kunnat göra speciellt mycket har jag ändå fått möjligheten att försöka hjälpa dig och finnas där. Du kommer bli en bra mamma och jag ser fram emot att dela din (Och Ludds och Melwins) resa med dig (er)! Stort GRATTIS från mig!
2010 ska bannemej vara året. Vad jag menar med det vet jag inte. Men jag hoppas att det blir ett bättre år än föregående år. Och det året var faktiskt inte illa alls. Men livet blir väl bättre ju äldre man blir, eller hur var det nu? Om tre månader fyller jag år, då ska jag ha, likt Lucas, Peyton, Brooke, Haley och Nathan i One Tree Hill, ha funnit meningen och lyckats med livet. Eller?
HÖRS!
2009 har blivit 2010. Förra året var ett bra år, jag vet inte varför jag tycker det, det var bara så. Jag gjorde bra saker, roliga saker, saker som jag kommer minnas. Jag fick många nya vänner, jag dumpade några gamla och började leva efter en ny filosofi. Det är ingen idé att hålla kvar vid människor som får dig att må dåligt, det skulle man aldrig göra om det var en pojkvän. Så adjö med dåliga vänner. Jag tappade också kontakten med några vänner som jag egentligen inte ville tappa kontakten med, men ibland blir det bara så. Kanske återupptas kontakten detta år, man kan alltid hoppas. Jag insåg också vilka människor i min omgivning som betyder något och dessa tänker jag hålla fast i. Hårt och länge! Lyckades klara av första året på min utbildning och en sommar på fabriken. Min önskan med 2010: Hitta ett annat jobb och hitta gläjden i studierna igen!
Det är med spänning jag ser fram emot detta år. Trots att året bara är några dagar ungt har redan mycket hänt. Eller mycket kanske är att ta i, men en väldigt stor sak. En av mina äldsta och finaste vänner har blivit mamma. Fina Caroline som jag gick på högstadiet tillsammans med fick den tredje januari sin son Melwin. Jag är så otroligt stolt över dig! Du har klarat av mycket, du är stark och jag vet att du kommer lyckas. Det betyder så otroligt mycket för mig att du alltid har valt att dela allt med mig, även om jag inte har kunnat göra speciellt mycket har jag ändå fått möjligheten att försöka hjälpa dig och finnas där. Du kommer bli en bra mamma och jag ser fram emot att dela din (Och Ludds och Melwins) resa med dig (er)! Stort GRATTIS från mig!
2010 ska bannemej vara året. Vad jag menar med det vet jag inte. Men jag hoppas att det blir ett bättre år än föregående år. Och det året var faktiskt inte illa alls. Men livet blir väl bättre ju äldre man blir, eller hur var det nu? Om tre månader fyller jag år, då ska jag ha, likt Lucas, Peyton, Brooke, Haley och Nathan i One Tree Hill, ha funnit meningen och lyckats med livet. Eller?
HÖRS!
Kommentarer
Trackback