.

Herre gud, jag såg just ett insalg på Aftonbladet TV om en man i USA som har döpt din son till Adolf Hitler. Allt kan ju inte stå rätt till i hjärnan på denna man? Okej, han har rätt till att döpa sin son till vad han vill men just Adolf Hitler är väl att ta i lite, för att inte säga väldigt mycket. De valde just namnet Adolf Hitler eftersom ingen annan med all säkerhet kommer att vilja döpa sin son till det, och de ville ha ett så unikt namn som möjligt. Och som om det inte vore nog har han även döpt sina två flickr till JoceyLynn Aryan Nation och Honzlynn Hinleer Jeannie. Här hittade jag en artikel/text/blogginlägg om familjen med beskrivning om bakgrunden till flickornas namn:

"Aryan Nation" comes from the militant and relegious group of white supremists that, to a large degree idolized Hitler and his movement during world war II and post war germany.

Honszlynn Hinleer Jeannie Cambell was named after Heinrich Luitpold Himmler, a Nazi german politician who was the leader of the Schutzstaffel under Adolf Hitler. Himmler pushed relentlessly for a master race of Nordic Aryans and was seeking to extinguish all other blood lines.

Mannen hävdar också att han själv inte är rasist eller nazist, han facineras bara av den tyska kulturen. Ja, jag undrar då det jag. Som grädden på moset så nekades lilla Adolf Hitler en födelsedagstårta till sin treårsdag, då bageriet inte ville skriva hans namn på tårtan, och nu överväger familjen att eventuellt lämna landet - kanske blir Tyskland deras nya hemland. Jag undrar hur han kommer att bemötas där och hur pojken kommer att bemötas vart han än kommer befinna sig. Det kan inte vara lätt att vara döpt efter denne man.

Klicka här om ni vill se TV-klippet på aftonbladet.

Idag var jag och Emelie lite fräcka och bjöd in oss själva till två bekanta som fick barn för en månad sen. Världens kanske sötaste lilla bebis. Han var verkligen bedårande och jag blev nästan helt stum av beundran. Hur som helst redan innan denna söta varelse kom till jorden inhandlade vi en present till honom och av rädsla för att han skulle bli för stor för kläderna bestämde vi oss för när vi ändå hade vägarna förbi att bara titta in med den. Detta resulterade i en mycket trevlig fikastund med H och lilla W, som förresten inte alls är så liten längre. Snart blir hon fem år och hon var nog en av de socialaste ungar jag träffat på länge, helt oblyg.

Att få träffa lilla Malte, som han heter, resulterade i en väldig bebisnoja för både mig och Emelie. Tänk va mysigt men en sån liten krake. Fast jag ska nog vänta några år till, först och främst ska jag ju hitta en pappa till barnet, och det verkar det ju gå lite sisådär med för tillfället.

Förresten, det är så himla härligt att träffa barn. När jag möter barn i den där ålder, som W alltså, så inser jag att jag verkligen har valt rätt yrke. Jag älskar barn och jag tror att jag kommer att trivas otroligt bra inom det läraryrket även om jag ska jobba med lite äldre barn. Det är så otroligt tacksamt att arbeta med barn, dom ger lika mycket som dom tar även om det är helt omedvetet. Ja, jag känner att det här kan nog faktiskt bli helt kanon. Jag är så lycklig!