.

Förlusten börjar man väl lite smått att smälta nu. Det är över. Man har förstått. Men kul kommer det aldrig bli. Jag är ju ingenting utan Färjestad. Haha.

Hela min värld bara skriker vår! Trots att Färjestad inte vann guld så kom våren. Det är varmt och skönt. Ikväll blir det fest för hela slanten. Ida är här och hennes två kompisar kommer hit snart. Det ska bli kul att träffa hennes vänner. Underbara Emelie och Camilla ska ut också. Vi kör en stor förfest allihoppa tillsammans. Gött sköjj det.
Fick världens finaste klänning i 20-års present av E och C som dom hade köpt i New York. Tusen tack! Jag älskar den redan. Kommer användas enormt flitigt.
Hoppas på att Joanna kommer hit ikväll också. Det vore enormt kul.

Nej nu ska jag bädda och sånt tråkigt sen blir det stan. 

Cara Mia, you're the only one I need. Må hända att tjackhoran och slampan blivit av med den lilla respekt dom hade, men glöm aldrig att dom fortfarande har varandra. <3

Tomt i huvudet och tungt i kroppen. Färjestad tog sig inte ända till toppen.
Det är sorg.
En tyst minut kanske vore på sin plats?

Det var väntat, i alla fall från min sida. Men fan så hårt. Fan fan fan!! Jag trodde jag skulle tycka att det var ganska skönt ändå, att det tog slut, även om det inte blev något guld. Men det är inte skönt någonstans. Bara jobbigt. Tungt. Jag är tom men fylld av känslor. Helvete!

HATA LHC och grattis till finalplatsen.

Tack för den här säsongen Färjestad. Och alla ni på ståplats, som är värda att tacka, ett enormt tack!!  (många tack blev det.)

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig. Det är någon annan människa som har tagit plats i min kropp. Jag beter mig konstigt och väldigt annorlunda. Det är rätt skumt. Fast inte på ett dåligt sätt ändå.

One more day to go. Sen är det slut på tonåren. Tiden går fort när man har roligt.

Aldrig mer Kristinehamns Posten. Efter två dagar gav jag upp. Det var dom värsta dagarna i mitt liv. Jag grät hela natten och halva dagen. Sedan ringde världens underbaraste Joanna och hade fixat en ny praktikplats åt mig. Så då var det tack och hej.

Joanna, Lars och Kenneth is the beauty of Molkom. Tack för ikväll.

Förövrigt finns det inte en enda människa som har startkablar i bilen. (Förutom familjen Moll då). Jag och Alexandra fick leta över hela stan... nästan.

gonatt.

Det är sportlov. Ute är det vitt och det har snöat i flera dagar. Idag steg dock graderna på termometern och snön börjar smälta lite. Innan snön helt försvinner så ska jag åka pulka. Förhoppningsvis redan ikväll. Och håll tummarna att snön får ligga kvar ett tag till. Jag kan inte minnas att jag någonsin har firat en födelsedag utan snö.

Hoppas du får det toppen i USA Emelie. Jag tänker på dig.