.

Joanna skickade för ett tag sedan mejl till Ronnie Sadahl.
Anledning: Vi funderade på hur han egentligen uttalar sitt efternamn.

Hej Ronnie.
Jag funderar på en sak. Hur uttalar du ditt namn. Sandal som i skon eller som i en sandig-dal?

Svaret blev:
Inte som skon...
/R.

Han verkar vara en kul typ den där Ronnie. Eller så är det vi som är roliga. Jag har svårt att bestämma mig. Tack för ditt mycket uttömmande svar i alla fall Mr. Sandahl, (som i sandig-dal.)

Jaha, då har man tackat nej till skolan i Stockholm. Jag har tevkat och tvekat och tillslut fattade jag ett beslut. Vill inte ta lån för ett år och en utbildning till något som jag inte är helt säker på att jag vill jobba inom. Nu vet jag inte om jag fattat rätt beslut eller inte. Men aja, jag blir kvar i Karlstad i alla fall och det är jag glad över. Det blir nog lite engelska om inget jobb dyker upp samt en massa hockey! ÅH FÄRJESTAD! Familj och vänner. Det blir fint det. Som alltid. Det man är van vid. Varför testa nya grejer. Haha. Ett jobb ska jag hitta också. Tjäna lite pengar, spara en massa pengar och sen blir det till att göra något kul.

Sommaren verkar ju bli räddad iaf. Med lite jobb samt att pengarna för hemsidan verkar komma också. Dä ordner säj allti!

Jaha. Då kanske man kan titulera sig som frilasjournalist då. Självaste VärmlandsBygden - ni vet tidningen som ingen vet om och som typ ingen läser, har hört av sig och vill att jag ska skriva lite för dom i sommar. Det var ju lite kul. Fast... som sagt, VärmlandsBygden. Men jag är inte bitter. Bara glad. All publicitet är bra publicitet även om det så är i VB.

Nu får vi väl se om det är hästar eller eget skoj jag får skriva om. Eller om jag ens får skriva nått. Man ska ju inte, som jag tidigare sagt, ropa hej förrän man är över bäcken.

Ska jag gå ut ikväll, vad säger folket?

Oj, jädar vilken matförgiftning jag har dragit på mig..
Bara for your information liksom.

Mina drömmars man ska ha barn. Med en annan kvinna.

Jag är bitter och utom förtröstan. Vad fan menar han med detta?














Ps. Det kan vara lite ironi i detta inlägg. Men bara lite och det skulle i sådana fall vara otröstligheten. Bitter det är jag.

Nu är jag kontaktbar igen. Har köpt mig en ny telefon och bara väntar på att ni ska höra av er. :)

Klockan är ungefär 02.00. Joanna, Ida och Anna hade nyss kommit hem från en kväll på Glada Ankan.
Joanna som på sluten fick kanske liiite för mycket i sig går omkring som i sin egen värld. Ja, se för er själva.

JOANNA GOES JASON MRAZ- I'M YOURS ON A LATE FRIDAY NIGHT

Ps. Vi ber om ursäkt för den lite obehaglia vinkeln, men vrid på huvudet och njut.
Ps 2. Antagligen är inte denna film så rolig för er som den är för oss, men vi ville verkligen föreviga detta underbara tillfälle genom att låta omvärlden ta del av det hela.

Ja eurovision var en besvikelse. PUNKT!

Så var även elgigantens utbud på telefoner.
Ett pris på ena sidan och ett annat på andra. Hur fan ska jag ha råd med en ny telefon?
Även vädret är en himla besvikelse. Jag skulle pusta fönster för att tjäna lite pengar,men då börjar det regna, så då fick jag plocka bort allt och avbryta. Vad händer då? Solrn kommer fram och det slutar regna.

ÅH FAN!

Eurovision song contest blev lite av en besvikelse. Jag kan dock inte skylla på bidragen detta år. Utan enbart mig själv.
Ladda till tusen efter en ganska långtråkig eftermiddag slog jag mig ner i sängen med mina nästintill perfekta kladdkaka. Luuks stämma strömmar ut ur högtalarna och snart börjat låt ett. Reflekterar inte så mycket över denna utan väntar med spänning på resten.
Låt två börjar och avslutas. Låt tre börjar och sen minns jag inget med. Jag somnar. Vaknar igen lagom till att låten som var innan The Ark slutar och håller mig nu vaken för att se resten av bidragen. Jag klarar av att se Ark som faktiskt var lite av en besvikelse. Jag tycker inte att Ola gjorde sin röst rättvisa, han sjöng inte så där bra som han faktiskt kan.
Ja hur som helst, glad och nöjd sätter jag mig lite bekvämare för resten av bidragen. Japp, några minuter senare har jag somnat igen och vaknar mitt i röstningen. Det var ju inte så kul för mig att se det när jag hade missat alla bidrag så det blev bara att gå och sova igen. Skönt var det dock. Men snacka om besvikelse.

I dag ska jag sätta mig och kolla på alla bidrag så jag kan ha nått att komma med när alla disskuterar dem framöver.

Ibland sväller jag bara upp. Sen tar det inte lång tid tills jag spricker. Precis som en ballong som har fått alldeles för mycket luft i sig. Det är ofta så nu förtiden. PANG!

Då är det bra att ha någon som lyssnar och ger bra råd. Tur för mig så har jag sådana i min omgivning. Nu senast fick jag riktigt bra stöd faktiskt. Det är bra när man är ledsen och man själv inte vet varför. Tack E. för rådgivning.

Nu är jag dock glad. Och trött. Maten, fläskfilé med senapsås, ungstekta grönsaker och potatis står i ugnen. Och en kladdkaka till efterätt, blir det, som ska ätas direkt ur formen. Eftersom jag är ensam. Då får man göra så.

Igår hade vi heldag. Jag, Ida och Joanna åt god mat hos mig och sen gick vi en sväng till Glada Ankan. Där var det trevligt. Vi träffade E.Mås vänner Niklas och Henrik och samspråkade med dessa ett bra tag tills dom hux flux, helt plötsligt bara försvann. Det tyckte vi var lite mystigt. Detta fick jag dock förklaringen till idag.
Det var en riktigt lyckad kväll! God mat, ännu godare sällskap och trevlig stämming.

Idag har jag varit i skolan. Vi hade folkhögskolansdag och det var obligatorisk närvaro. Det var helt okej att vara där en stund faktiskt och nu har jag kommit en bit på min redigering. Vid tre fick vi åka hem och sen blev det en liten kortare roadtrip med Erik till bilbingon på I2 för att hämta Niklas och sen hem till honom där han hämtade typ en pedal eller något och tillbaka till I2 för att sedan få skjutss ändå hem till dörren. Där damp jag ner i min säng och bara stirrade i taket av trötthet.
Där ligger jag nu, hungrig och ensam. Nu ska jag laga mat och baka en kladdkaka. Sen blir det bonde söker fru (TÖNT - jag vet) och sen schlager för hela slanten tills jag somnar.

Myspys.

Lite bilder från tidigare idag.
Jättefin bild tycker jag. Sötaste-Emelie.


Emelie är ensam och utanför.


Ensam och utsött igen fast i färg.


Jag och Emelie utanför hennes lekstuga


Samma igen fast i färg.

Alla bilder tillhör mig. Rör ej.

Tillbaka hemma i trygga Karlstad igen, efter en resa fylld av upplevelser, spännande turer, trevliga människor, trötthet och mycket, mycket mer. Jag är nöjd med vår resa. Var till en början väldig tveksam till landet Ryssland, jag trodde det skulle vara grått och trist. Ganska grått var det men ändå ett land, eller i alla fall stad - då jag endast var i Moskva, där det hände saker. Jag skulle absolut kunna tänka mig att åka tillbaka dit.

Vi har träffat många trevliga människor. En norrman som förgyllde vår första kväll på hotellet. Hotellet som för övrigt var enormt stort och rätt lyxigt. Många barer, en nattklubb, ett kasino och ca 2000 rum. Denna norrman var en gammal hockeystjärna. Han har spelat i svenska elitserien och i det norska landslaget. En gift, 31-årig kille (kanske mer man) med två barn, vid namn Paul (Eller Pål kanske?)
Två ryska rika ungdomar som guidade oss till rätt adress när vi hade gått vilse. Som gav oss en mobiltelefon och köpte oss ett rysktkontantkort eftersom min telefon blivit stulen. Ett kontantkort som kostade 1000:- att köpa och en ful telefon som såg ut att vara från 1900-talet men som det nu i efterhand har visat sig komma från 2007 och inte ens har kommit ut i Sverige än. Ibland är man före sin tid. Ett par rika ungdomar som gav oss en riktigt bra intervju på vårt hotell senare den kvällen. Trevligt faktiskt.

Vi har jobbat en del, sovit för lite, sett lite för lite av Moskva egentligen, men vi, i alla fall jag, är nöjda ändå. Jag kan liksom inte sammanfatta resan. Den har inte sjunkigt in än. Det enda jag med säkerhet kan säga nu är att jag är glad att vi åkte. Det är något att minnas.

Förresten, som jag har nämnt här lite tidigare så blev min mobiltelefon stulen. Just nu saknar jag ett svensktnummer, men får snart tillbaka mitt gamla. Då kommer jag fortfarande dock att sakna era nummer, så hör av er till mig via mejl eller msn något och ge mig dom igen. Det tar jag tacksamt emot.