.

Jag är så glad i hela kroppen så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. En väldigt ny känsla och jag älskar den.

Klockan är 05.02 och jag är uppe utan problem, ska åka till jobbet en timme tidigare idag för att göra ett litet stopp på vägen. Totalt dum i huvudet men vad fan gör det när det betyder att man kan få krypa ner bredvid någon man tycker om och starta om morgonen på nytt igen.

Vaknade upp till ett vintervitt, nåja nästan, Karlstad idag. Det stämmer det där som min "systerson" i Ensamhetens kollektiv skrev i en låt en gång: Det snöar som fan i April, medan våren står still. Han vet vad han pratar om Daniel.
Värmen ska tydligen vara på intåg men just idag känns den trösten klen. Såg fram emot en härlig promenad med Josephine och Melker idag men nu blir den nog inte riktigt lika härlig. Sällskapet kan man dock inte klaga på.

Jag träffade mina nya kollegor igår och känner mig aningens besviken. Dem var inte alls som jag hade trott. Det verkar dock som om jag och den ena tjejen, hon som ersätter Martina och kommer ha F-1:an med mig, kan funka ganska bra ihop. Helst vill jag ha tillbaka Martina eller Christina men det är omöjligt.

Får ångest när jag tänker på hur mycket jobb jag har framför mig. Nationella prov i matte med treorna, diagnoser i matte samt svenska med F-klassen, utvecklingssamtal med numera 25, istället för 10 ungar. Jag kommer få bo på jobbet framöver.

Men nu ska jag sluta gnälla över jobb och tänka på att det är helg. En välbehövlig sådan. Städ, tvätt, promenad och hockey står på schemat. Go Skellefteå!

Blogg comebacken gick sådär kan jag lätt konstatera. Men det beror inte på att jag inte vill blogga utan på att jag har så jäkla mycket att göra på jobbet. Sjuka kollegor, nya vikarier, nationella prov och arbetsbördor utöver det jag redan innan hade. Jag är slut som människa när jag kommer hem.

Denna vecka har jag dock fått lite ny energi, solen skiner och idag tog jag på mig skinnjackan till jobbet. Jag älskar känslan av att våren kommer. Visserligen är jag en människa som alltid brukar bli lite deppig på våren men just nu finns det inget som kan sätta stopp för mig. Jag verkligen älskar jobbet, det är så himla kul. Det enda tråkiga är att min fantastiska kollega Martina, som varit vikarie hos oss i 7 veckor ska sluta. Jag gråter bara av tanken, jag har funnit en vän i henne och kommer sakna henne otroligt mycket. På måndag får jag två (!!!) nya kollegor (vikarier) och tanken på det ger mig ångest men det kanske blir minst lika bra som med Martina. Tre tjejer i ungefär samma ålder i ett arbetslag - kan bli succé!

Nu blir det kissrunda men kottarna och sen ett försök till att sova. Sova blir nog svårt ikväll då jag är så fylld av känslor att jag skulle kunna sprängas samt springa ett maratonlopp - två gånger om typ. Gillar den här känslan och hoppas den får stanna.