Är det dags att jag tackar för mig?
Så satt man här igen, men skrivlust men också med världens skrivkramp - vad ska jag skriva om? Och så blir det ett sånt där värdelöst (det har det ju alltid varit i och för sig) inlägg. Ändå sedan jag flyttade till Töcksfors har jag funderat på att sluta blogga, det händer inte längre så mycket i mitt liv och jag har varken tid eller lust att blogga längre.
Jag ska inte lägga ner bloggen het, jag ska bara sluta blogga en stund fram över. Och detta är inte heller det sista inlägget innan uppehållet. Jag har nämligen lovat en av mina god vänner där borta i Töcksfors att det sista inlägget jag skriver ska vara tillägnat honom - och är det något jag lärt mig på sista tiden så är det att ett muntligt löfte är lika mycket värt som ett skriftligt. Haha.
Och nu till det ni alla har väntat på. Bilderna från min lilla olycka (Jag brjuder er på två stycken, en från samma kväll - direkt efter akuten och en från dagen efter. Jag har även en från några dagar senare då det ser ut som värst - men den hittar jag inte just nu). Jag råkade förövrigt ut för ytterligare en olycka i lördags, snubblade på en trottoarkant och stukade tummen. Var rädd att ledbandet var av så söndagen fick tillbringas på akuten där även dom trodde ledbandet var av, efter x antal röntgenbilder och andra kläm och känn grejer kunde jag, fem timmar senare, åka hem med vad som endast var en stukad tumme. Idag är jag sjukskriven, eller faktiskt hela veckan, men jag åker nog tillbaka redan ikväll, vill inte missa denna veckan då flera av ljuspunkterna på jobbet ska sluta.
Jag ska inte lägga ner bloggen het, jag ska bara sluta blogga en stund fram över. Och detta är inte heller det sista inlägget innan uppehållet. Jag har nämligen lovat en av mina god vänner där borta i Töcksfors att det sista inlägget jag skriver ska vara tillägnat honom - och är det något jag lärt mig på sista tiden så är det att ett muntligt löfte är lika mycket värt som ett skriftligt. Haha.
Och nu till det ni alla har väntat på. Bilderna från min lilla olycka (Jag brjuder er på två stycken, en från samma kväll - direkt efter akuten och en från dagen efter. Jag har även en från några dagar senare då det ser ut som värst - men den hittar jag inte just nu). Jag råkade förövrigt ut för ytterligare en olycka i lördags, snubblade på en trottoarkant och stukade tummen. Var rädd att ledbandet var av så söndagen fick tillbringas på akuten där även dom trodde ledbandet var av, efter x antal röntgenbilder och andra kläm och känn grejer kunde jag, fem timmar senare, åka hem med vad som endast var en stukad tumme. Idag är jag sjukskriven, eller faktiskt hela veckan, men jag åker nog tillbaka redan ikväll, vill inte missa denna veckan då flera av ljuspunkterna på jobbet ska sluta.
Så var det nog dags för en uppdatering
Bloggen har verkligen gått på sparlåga på sista tiden och jag tror faktiskt att det kommer att förbli så. Jag har dålig tillgång till internet i Töcksfors så det blir inte så mycket sittande vid datorn, men den främsta anledning är nog faktiskt att jag inte längre har någon lust att blogga. Jag vet inte vad jag ska skriva om, det finns liksom ingenting att säga.
Annars lever livet på, jobbet går bättre och bättre, jag trivs fortfarande väldigt bra. De senaste veckorna har varit lite kämpiga på grund av olika anledningar, men jag har bestämt mig för att skita i det, att inte låta det som hänt förstöra vad som skulle kunna bli den bästa tiden i mitt liv. Tack alla ni som jag bor och jobbar tillsammans med, ni är fan helt jävla underbara!
Ps. Jag vet att det är många som har efterfrågat lite bilder och hela historien från mitt lilla missöde för några helger sedan, (för er som inte vet så ramlade jag på väg hem från krogen och skrapade upp hela ansiktet - för att göra historien väldigt kort) och det kanske kommer ett sådan inlägg, måste nog nästan bjuda på det.
Annars lever livet på, jobbet går bättre och bättre, jag trivs fortfarande väldigt bra. De senaste veckorna har varit lite kämpiga på grund av olika anledningar, men jag har bestämt mig för att skita i det, att inte låta det som hänt förstöra vad som skulle kunna bli den bästa tiden i mitt liv. Tack alla ni som jag bor och jobbar tillsammans med, ni är fan helt jävla underbara!
Ps. Jag vet att det är många som har efterfrågat lite bilder och hela historien från mitt lilla missöde för några helger sedan, (för er som inte vet så ramlade jag på väg hem från krogen och skrapade upp hela ansiktet - för att göra historien väldigt kort) och det kanske kommer ett sådan inlägg, måste nog nästan bjuda på det.