.

Jag är kär...

...i Sebastian Karlsson!

^{(foto: sebastiankarlsson.se)}
Hetare kille än det här får man ju leta efter!

Fast vid närmare efteranke är jag nog inte kär i Sebastian. Eftersom jag råkar ha den åsikten att det är väldigt onödigt att bli kär i en kändis. Men annars hade jag gärna blivit kär i honom.
Jag, Emelie, Anna och Camilla träffade honom igår efter löfbergslilas jubileumskonstert i LLA.
När vi fick syn på honom kände jag bara att jag var tunvgen att gå fram och säga hej. Så det gjorde jag och passade på att räcka fram handen och presentera mig. Han skakade glatt min hand och sa att han hette Sebastian. Sen sa han, nej Anna du måste ju få en kram också.
Sen kom dom andra fram och fick också varsin kram. Efter det lämnade han oss åt vårt öde med orden, nej va inte ute och bli förkylda nu tjejer. Han gick till sin bil, satte sig i den, backade ut, vinkade åt oss och körde iväg. Om ett år ska vi gifta oss och alla mina läsare är naturligtvis inbjudna.
Nej, ni ljög jag igen. Vi ska inte gifta oss, jag är ju inte ens kär.
Men han är rätt snygg!


^{(foto: sebastiankarlsson.se)}

Annars funderar jag på en sak.
Jag har ju väldigt lätt för att gå och bli kär i kändisar så här lite då och då. (JA, jag vet att jag inte är kär på riktigt, det är bara sånt jag säger) Men när det väl gäller på riktigt varför går det inte lika lätt då? Varför ska allt vara så komplicerat för? Varför är inte livet lika lätt som det är på film?
Hur känns det egentligen när man är kär?
Är det när hjärtat slår extra hårt varje gång man ser en person? Eller är det något helt annat? Är det när man inte kan sluta tänka på honom/henne? Fast det behöver väl inte betyda att man är kär?
Nej jag vet inte och jag ska inte fördjupa mig mera i ämnet heller.
Jag ska gå och drömma vidare om
 mitt liv med Sebastian.

Det var för övrigt en väldigt bra boktitiel.
Jag tror jag ska skriva en bok som heter så. Håll utkik!