Presentation av mig

Punkt ett på listan, en presentation av mig. För många av er som läser här, förmodligen typ alla, så är en presentation av mig säkerligen ganska onödig. Ni känner mig redan utan och innan men det blir ingen jag-har-brunt-hår-och-gröna-ögon-berättelse så ni kanske kan finna något av intresse här ni med.

Den 11 mars 1987 föddes en liten, liten och väldigt lätt flicka alldeles för tidigt på Karlstad BB. Den lilla flickan föddes 2,5 månader för tidigt och var bara 39 centimeter lång och vägde endast 1600 gram. Hon fick namnet Anna av sin syster eftersom mamma och pappa inte hade hunnit tänka ut något namn ännu. Den lilla flickan var jag.



Idag har jag, som ni förmodligen redan vet, växt upp och blivit både längre och tyngre, som tur är. Idag är jag 23 år gammal och bor fortfarande i Karlstad. Jag tycker att det är väldigt svårt att beskriva sig själv, men jag är ganska glad och lättsam samtidigt som jag kan vara väldigt sur och svår (...) Jag älskar att skratta och har sällan lång till skrattet men jag kan också vara väldigt sur och ogilla saker och folk bara för att jag har bestämt mig för det. Många gånger (eeeh, typ alla gånger faktiskt) visar det sig dock att detta ogillande är fel och det slutar med att jag tycker om den/det tillslut.

Jag lever ibland efter meningen: Det är bättre att förvänta sig något mindre bra och bli överraskad när det blir bättre än att bli besviken när det blev sämre än förväntat.
Detta är något som jag skulle vilja jobba lite på. Det är inte skitkul direkt att gå runt och hela tiden tro att allt ska bli skit. Fast samtidigt gillar den bittra sidan av mig att tänka så där, för jag blir sällan besviken och väldigt ofta överraskad när saker blir så mycket bättre än jag trott. (Jag känner bara att jag måste klargöra här att jag tänker alltså inte alltid att allt är skit eller att det ska gå åt helvete, bara ibland. Jag är inte megabitter utan bara lite bitter emellanåt.)

Jag bor i en etta tillsammans med min hund Herman som är sex månader. Jag flyttade till den här lägenheten i början på december och trivs som sjutton, om man bortser från grannen ovanpå som alltid spelar hög musik och låter en massa. Jag brukar kalla henne för Heffaklumpen, så om den benämningen någonsin skulle dyka upp här så vet ni vem jag menar. I och för sig kan jag känna att det är lite långt till allt här i från, eftersom jag bodde mitt i stan förut. Men detta är mer ett hem än lägenheten i Centrum någonsin var.

Jag gillar att umgås med vänner och familj. Jag gillar att ha Herman nära intill och jag gillar lata dagar. Jag älskar att sträckkolla på serier och jag älskar choklad. Jag gillar också att äta god mat men har kommit in i en period då jag hatar att laga mat. Därför blir det lagom god mat nu förtiden mest för att jag måste äta, för äta bör man - annars dör man. Det har dom sagt sen jag var liten.

Jag älskar att hitta på fula, fina, konstiga, roliga och helt sjuka smeknamn till folk. Detta för att det ska underlätta när jag måste prata om en person när det är andra med. Alltså, jag är ju inte ensam om denna smeknamnsgrejen utan jag har några vänner som också vet vilka personerna är. I början när detta fenomen uppdagades var det flera av dessa icke-inkluderade vänner som la ner sin själ i att komma på vem som var vem (det är sällan vänner som får smeknamn utan mer typ kändisar och framförallt Färjestadspelare, då mest snyggingarna i laget - töntigt jag vet!) och några gånger har dom också lyckats. Katastrof. Men eftersom detta är lite utav min specialitet så kommer jag snabbt på nya. Jag kommer inte växa upp och bete mig som vuxen än på ett tag. Jag älskar denna barnsliga sida av mig själv och jag vet att den underhåller andra också.

Jag läser till lärare på universitet i Karlstad och är färdig HT -11 (OH MY GOD!). Jag håller på Färjestad och gillar hockey. Har säsongskort för elfte året (tänkte skriva i rad, men jag hade faktiskt ett uppehåll den säsong dom vann guld sist, 09 - typiskt.) och börjar sakta men säkert återigen finna glädjen i hockeyn, precis som i livet. Jag har haft en tuff period på sista tiden i och med att min pappa mycket hastigt och oväntat gick bort men känner att livet trots allt börjar ta form igen.

Nu tänke jag inte bli långrandig här. Det var lite (blev ganska mycket till och med) om mig.

Listan:
Presentera mig själv
Mitt livs viktigaste beslut
Min första kärlek
Mina föräldrar
Mina intressen
Om det här vore min sista dag
Min bästa vän
Ett ögonblick som förändrade allt
Mina syskon
I min handväska
Det här är vardagslyx
Detta ångrar jag
Mina förebilder
Mina dåliga sidor
Det här gör mig glad och det här får mig att gråta
Det här är jag bra på
Mina rädslor
Min favoritplats
Det här saknar jag
Det här ska jag bli när jag blir stor

Kommentarer
Postat av: Angelica

Väldigt intressant skrivet och vad liten du var!! Sannerligen ett mirakel!!! Känns skönt att läsa att du börjat hitta glädjen i hockeyn och i livet igen.


Kommentera inlägget här:

Ditt namn eller alias:
Kom ihåg mig?

E-postadress (Det är bara jag som ser den):

Blogg eller hemsida? Skriv adressen här:

kommentarer:

Trackback