Minsta lilla motgång...
Jag har verkligen kommt in i en mörk period. Minsta lilla motgång känns som ett berg. Det är så sjukt ansträngade att bara ta sig ur sängen på morgonen. Jag hoppas att det vänder snart för gör det inte det kommer det nog bli den tuffaste hösten på länge och skolan lär bli lidande.
Det är tur att det finns saker och personen som lättare upp. Har tagit en härlig promenad med en sådan person idag. Och så har jag fått en jättefin bok av Josephines mamma. Lev vackert heter den och är en inredningsbok typ. Jättejättefin och inspirerande, den ska jag forsätta bläddra i här. Har tänt ljus och sitter i min mjukiskläder uppkrupen i soffan. Mys!
Så tomt...
Det är så mycket jag önskar att jag hade sagt till dig. Så mycket jag skulle vilja fråga dig. Och för att inte tala om alla saker jag ville lära mig av dig. Det är så orättvist och ofattbart. Det har redan gått tre veckor och två dagar. Helt sjukt. Jag utvecklas för varje dag, det är så mycket jag tänker lära mig nu. Sånt som du var så bra på, sånt som jag måste klara själv nu, när jag inte längre kan fråga dig. Jag ska bli lika bra på saker som du var. Och lika bra som du var.
Du är och kommer alltid vara saknad pappa! <3 29/6-54 - 16/8-10 Jag älskar sig, för alltid!
"Det är tur att man är som man är, när man inte är som man ska"
Du är och kommer alltid vara saknad pappa! <3 29/6-54 - 16/8-10 Jag älskar sig, för alltid!
"Det är tur att man är som man är, när man inte är som man ska"