.

Min gode vän Carolina har nu fått fast jobb på fabriken. Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. När vi började jobba på fabriken, för snart ett år sedan så skojade vi om att vi skulle få fast jobb, skaffa hus i Töcksfors och bilda familj. Snart är hon där. Nej då, så långt ska det inte gå- då sätter jag stopp. Men jag är väldigt glad för hennes skull, fatta va skönt att ha fast jobb och tjäna så där jäkla bra.

När jag tänker på att det faktiskt snart är ett år sedan vi gjorde vår första dag på fabriken så kan jag inte fatta att det var så länge sen. Det är snart ett år sedan jag träffade David och Johan för första gången och lärde känna Z, Skoting och Janne - som jag bara hade träffat några få gånger innan. Jag hade ju aldrig trott att jag faktiskt skulle bli vän med dessa grabbar då.

Inte heller trodde jag, som jag så många gånger nämnt förut, att jag skulle bli så nära vän med Carolina. Vi var ju inte speciellt tighta på den tiden men jag vågar nog påstå att vi är det nu. We've had our share of hard times, but that's the price we paid. Still going strong trots allt. Det fakutm att vi kan bli arga, sura ledsna på varndra är nog bra, jag tror att det är nyttigt. Visst händer det att vi tröttnar på varandra men det går alltid över. Vi kan vara sura och ovänner, inte prata med varandra på ett tag men så ses vi och allt bli bra igen. Det är så jävla skönt.
Carro, katten - jag är stolt över dig. Om jag ska vara ärlig trodde jag aldrig du skulle fixa jobbet så länge. Men det gjorde du och nu ser jag fram emot att ha dig där i sommar när jag kommer igen! Saknar dig faktiskt!

Grattis katten, den här är till dig: