.

Det var en helt vanlig tisdag, datumet var den 10 mars och året var 1987. Hemma i sin villa på Romstad satt familjen Moll-Petterson bestående av Mamma Birgitta - med en bebis i magen, Pappa Per-Olof och fyraåriga dottern Sara. Hela familjen mådde bra och lilla bebisen i magen skulle inte komma förrän om två och en halv månad. Allt var frid och fröjd. Men så händer det plötsligt något i magen på Mamma Birgitta. Det börjar göra ont.

Lilla Sara skulle sova och vrång, liten och ovetandes om vad som pågick, ville hon prompt att mamma skulle sjunga vaggvisa. Mamma Birgitta, med det onda i magen, lade sig på en madrass på golvet bredvid lilla Saras säng och sjöng - ända tills lillan hade somnat. Då fick grannen Arlene komma upp och passa Sara medan Mamma Birgitta och Pappa Per-Olof åkte in till sjukhuset. På sjukhuset fick de träffa farbror doktorn som bestämde att Mamma Birgitta, vars värkar hade avtagit, skulle stanna kvar på sjukhuset, över natten, för observation. Pappa Per-Olof åkte hem till lilla Sara och alla sov dom gott, nåja vissa av dom i alla fall, hela natten.

Dagen därpå var, som ni alla säkert redan räknat ut, onsdagen den 11 mars. Pappa Per-Olof ringde in till Mamma Birgitta på sjukhuset för att höra om hon skulle få komma hem. Men det fick hon inte. Farbror doktorn hade precis beslutat att lilla bebisen skulle få komma ut med akut kejsarsnitt, eftersom dom var rädda att moderkakan skulle lossna. Så akut kejsarsnitt fick det blir och 11.40 såg lilla bebisen sitt första dagsljus. Det var en liten, kort och lätt flicka som kom till världen. Hon vägde 1680 gram och var 39 centimeter lång, kom helt oväntat och utan påtänkta namn och fick därför under sin första tid heta Flickan Petterson.

 Lillan var ju som sagt, lite mer än två månade förtidigt född och fick därför första tiden ligga i kuvös. Tanken var att hon skulle vara kvar på sjukhuset tiden ut, men lika ivrig som hon var att komma ut ur mammas mage var hon också att få lämna kuvösen och snart var hon hemma med familjen i villan på Romstad. Snart fick hon också ett namn som storasyster valde, en storasyster som efter en stunds förnekande faktiskt gick med på att hennes lillasyster redan hade kommit till världen "hon skulle ju faktiskt inte komma förrän snön var borta". Saras önskan var att lilla bebisen skulle få heta Anna, efter Saras kompis Anna, och Jonsson efter hennes andra kompis Malin Jonsson. Mamma Birgitta och Pappa Moll gick med på namnet Anna och så fick det bli. Anna Klara Moll.