.

På den senaste tiden har mitt liv berikats med diverse olika underbara människor. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna alla dessa. Jag är så otroligt glad över er alla. Ni gamla som nya.

Nu sitter jag här och är lite sentimental nästan. Jag satt och tänkte på allt och ingenting och började plötsligt förstå att mitt liv är ganska bra ändå. Fan, jag tror jag är riktigt lycklig.

Det är tråkigt med lite uppehåll från skolan, för då får man inte träffa alla kompisarna man har där, för dom flyr Värmland illa kvickt så fort dom får chansen, ja alla utom Joanna då som faktiskt bor i Värmland hon också. Men det är skönt med lite uppehåll också. Det är kanske det man behöver för att inse hur mycket man uppskattar alla och allting runt omkring skolan. Sista tiden har varit grymt kul och jag har verkligen börjat trivas. Det är väl ganska typiskt eftersom det inte är allt för långt kvar. Men hellre trivs jag en kortare stund än att inte trivas alls. Tack alla ni som gör Molkom värt att genomlida.

Sitter lugn, utvilad och harmonisk i mitt kök och lyssnar på den droppande kranen (när fan ska du byta packning pappa?) och känner doften från min nybakta kladdkaka. Ser framemot kvällens säsongspremiär av LOST och en trevlig dag på stan med min kära mor imorgon.

I helgen flyttar Kennet aka Emelie hem från Örebro. Det är så otroligt kul! Välkommen hem igen grabben. Det blir fest med grabbgänget snart, visserligen utan Börje men du, jag och Roland håller ställningarna.

Fan va bra allt är. Shit.

Jag undrar var den entusiasm kom ifrån helt plötsligt. Äsch det skiter jag i. Det är skönt att känna så här.