.

Min tripp till Norge var riktigt gemytlig. Trött som jag var efter en natt nästan utan sömn tog det inte lång tid innan mina ögon var helt slutna. Ganska snart (okej, det var ungefär två timmar senare) blir jag väckt av att en galen norrman står och skriker i bussens högtalare. "Välkomna till Norge, vänligen visa mig era resedokument". God morgon, god morgon!! Skräcken och chocken över denna halvgalna norrman gjorde att jag inte kunde somna om igen och jag underhöll mig därför resten av resan med att kolla antalet svenskregistrerade bilar som körde om oss och som vi mötte. Antalet blev endast fyra stycken, varav en lastbil. 

Framme i Oslo började problemet med hur man tar sig till Jessheim. Det var egentligen inte så svårt men en surgubbe i informationen lurade mig att det gick att åka buss 388 som skulle gå från plattform 17 alldeles strax. My ass, det gick ingen buss 388 från pl, 17. Sanningen är att det typ inte går några bussar dit. Endast tåg. Så det var bara att snällt promenera bron över till tågstation och ta ett tåg som gick ca tre minuter senare. Väl framme mötte jag och Joanna varandra. Ett kärt återseende.  

Vi gick, vi pratade, vi fikade och vi besökte manpower. Där registrerade jag mig och i framtiden kan jag nog få ett jobb om jag vill. Sen fick Joanna ett infall att hon skulle färga håret. Hon vill bli sitt blonda jag igen. Sagt och gjort vi gick till närmaste frisörsalong, en våning ner, och fick en tid direkt. Hos en otroligt duktig frisör. Jäklar vilket bra resultat. Lite brunaktigt, med gudliga slingor. Nästa gång blir hon ännu blondare. Men smakar det så kostar det. Och fyra timmar tog det. Inte precis vad man hade tänkt sig att göra när man besökte Norge men mig gjorde det ingenting.  

Dagen avslutades med mat, öl och film. Och sen en godnatts sömn. Morgonen därpå jobbade Joanna och jag tog mig inte utanför dörren. Det spöregnade så jag kollade på My name is Earl och bara tog det lugnt. När Joanna kom hem igen gick vi och handlade, åt mat, såg en film och smällde i oss glass och cola. Gott, gott. Sen somnade vi båda och morgonen därpå sa vi hejdå innan Joanna gick till jobbet. Jag sov vidare en stund och sen åkte jag in till Oslo där jag fördrev dagen.   

Men allvarligt, norrmännen borde verkligen lära sig att stava. Sentrum stavas Centrum. Och köttfärs heter köttfärs inte kjöttdeig. Och varför i hela friden har dom gula mittstreck på vägen? När strecken vid vägkanten är vita kan väl lika gärna mittstrecket vara det också.  

Tack Joanna för trevliga dagar. Det var underbart att få träffa dig igen. Jag har verkligen saknat dig.