.

Japp. Det blir en paus i bloggandet igen.. Ingen fär direkt överraskad tror jag. 

Marcus har fått för sig att jag är väldigt beroende av Facebook och diverse andra sociala medier och därför har jag utmanats till en paus på tre dygn. Vrång som jag är måste jag ju överbevisa honom och efter mer än ett dygn utan alla dessa internetsidor känner jag inget sug av att logga in även om jag vet att det är det första jag kommer göra när dess 72 timmar är över. :)

Hjälp vad tiden går fort, ibland känns det inte som att jag hänger med riktigt. Fast det är i och för sig ganska skönt det med. Jag har inte tråkigt en enda dag, fyller dem med jobb, utvecklingssamtal (det kanske går under kategorin jobb iofs) och trevligt sällskap. Umgås mycket mycket Marcus och hans son Jacob och trivs med livet. Det är mycket som händer och gott om känslor i omlopp inom mig. Känner mig väldigt trygg och nöjd med situationen som den är och överraskar mig själv med att känna så.

Har flyttat ut ur lägenheten och in i huset i Segerstad, vi körde det sista i helgen och flyttstädade igår. Nu är det bara avfrostning av frysen kvar sen lämnar jag över nycklarna. Att jag återvänder dit igen känns väldigt långt borta, lite separationsångest men ändå inte. Tack för dessa år Länsmansgatan.

Ikväll ska Sverige vinna VM-guld. Marcus står vid spisen och lagar finmat medan jag ligger i soffan och laddar. Mannen i köket och kvinnan framför TVn, så ser det ut här. Det är även han som städar och tvättar, jag behöver inte göra så mycket mer än finnas till, men snart är det nog slut på den lyxen.

Nu kör vi snart! Kämpa Sverige. Tack och hej!