När sorgen tar överhand
För en liten stund sedan stod jag i duschen och fick syn på min tatuering. Jag brukar inte se den så ofta i och med att jag oftas har strumpor på mig nu när det är så kallt ute. Hur som helst, jag slängde ett öga på den och slogs av det faktum att mina barn aldrig kommer ha någon morfar. Det gör så ont i mig. Jag vill att mina barn ska få ha en morfar, jag vill att min pappa skulle få bli morfar. Min pappa hade blivit världens bästa morfar, han var så rolig och påhittig.
Det gör mig så ledsen och ibland krävs det så lite för att dessa tankar ska komma igång. Jag har inte saknat honom på länge (alltså sådär jättemycket, saknar gör man hela tiden) och hela bröstet svällde upp vid tanken på detta, vid tanken på att världens bästa morfar aldrig kommer finnas. Jag ville bara skrika. Fan vad jag saknar honom. Min högsta och enda önskan är att han fick komma tillbaka.
Pappa! <3
Det gör mig så ledsen och ibland krävs det så lite för att dessa tankar ska komma igång. Jag har inte saknat honom på länge (alltså sådär jättemycket, saknar gör man hela tiden) och hela bröstet svällde upp vid tanken på detta, vid tanken på att världens bästa morfar aldrig kommer finnas. Jag ville bara skrika. Fan vad jag saknar honom. Min högsta och enda önskan är att han fick komma tillbaka.
Pappa! <3
Kommentarer
Postat av: Emelie
:( Du får lära dina barn saker som han lärde dig och berätta att det var deras morfar som lärde dig det och berätta vad han brukade säga och göra osv. Det är ju aldrig samma sak men han kommer leva vidare genom dig och han kommer se dig och dina barn när du får dem också! <3
Postat av: Angelica
Sådana där känslor kan jag också få. Det kan gå veckor utan att jag tänker på Simon så där mycket. Jag menar, jag tänker ju på honom varje dag men ibland inte tillräckligt djupt/länge. Men i går så fick jag en sådan där känsla av att shit, han kommer aldrig finnas mer. Det är så jävla orättvist. :( Du är så jäkla stark Anna som klarar av att fortsätta plugga och leva med en sådan tung förlust i bagaget. All kärlek och heder till dig.
Trackback