.

Jag gjorde ett impulsköp häromdagen. Beställde hem Winnerbäck - live i Linköping. Nu är jag ägare till 5 kronor och vet inte riktigt hur jag ska klara mig tills csn får tummen ur ... och ser till så att mina pengar kommer.

Men jag är inte bitter. Jag älskar att lyssna på Winnerbäck och för detta nöje är det värt att leva fattigt ett tag.

Idag började jag klockan halv nio. Med dataintroduktion. Det tog en halvtimme, sen var vi lediga till klockan 13.15. Irriterande länge. Jag tog en prommenad hem till Kroppkärr och där har jag haft det mysigt och ätit mat. Nu ska jag snart gå tillbaka igen. Men jag vill inte.

... den där Lars Winnerbäck. Det tog mig många år innan jag började lyssna på honom. Jag vet inte riktigt varför men jag hade fått för mig (helt utan att någonsin hört honom) att hans musik inte var något för mig. Det är tur att man ibland ändrar åsikt. Att man bryter sin bojkott och lyssnar. Det tackar jag för.  

Sen första tonen har jag varit imponerad och inte slutat än. Den nya singel, Om du lämnade mig nu, som han framför tillsammans med Miss Li är helt fantastiskt. Kanske bättre än någonsin. Eller nej förresten det finns något som ingen någonsin kan slå. Duetterna med Lisa Ekdahl som finns med på hans live-dvd. Det är magiskt det.

Har förövrigt nyligen införskaffat mig Lisa Ekdahls skiva Pärlor av glas. Den som är producerad tillsammans med (eller av kanske det heter) ingen mindre än Lars Winnerbäck. Den är riktigt, riktigt bra. Lisas fantastiska röst tillsammans med en touch av Winnerbäck. Fantastiskt. Det kan inte bli annat än bra.  

På kylskåpet sitter fyra biljetter till hans konsert i Karlstad i november. Jag längtar!

Det har börjat nya människor på vår skola, nya människor i vår klass. Nya människor som har våra lärare. Det sitter en ny människa vid min dator. En ny människa som heter jl10. Fan, jag gillade Molkom mer än jag förstod då. Ibland längtar jag tillbaka. Efter gemenskapen. Efter vännerna. Efter vissa människor som man aldrig riktigt fick lära känna.

Min tripp till Norge var riktigt gemytlig. Trött som jag var efter en natt nästan utan sömn tog det inte lång tid innan mina ögon var helt slutna. Ganska snart (okej, det var ungefär två timmar senare) blir jag väckt av att en galen norrman står och skriker i bussens högtalare. "Välkomna till Norge, vänligen visa mig era resedokument". God morgon, god morgon!! Skräcken och chocken över denna halvgalna norrman gjorde att jag inte kunde somna om igen och jag underhöll mig därför resten av resan med att kolla antalet svenskregistrerade bilar som körde om oss och som vi mötte. Antalet blev endast fyra stycken, varav en lastbil. 

Framme i Oslo började problemet med hur man tar sig till Jessheim. Det var egentligen inte så svårt men en surgubbe i informationen lurade mig att det gick att åka buss 388 som skulle gå från plattform 17 alldeles strax. My ass, det gick ingen buss 388 från pl, 17. Sanningen är att det typ inte går några bussar dit. Endast tåg. Så det var bara att snällt promenera bron över till tågstation och ta ett tåg som gick ca tre minuter senare. Väl framme mötte jag och Joanna varandra. Ett kärt återseende.  

Vi gick, vi pratade, vi fikade och vi besökte manpower. Där registrerade jag mig och i framtiden kan jag nog få ett jobb om jag vill. Sen fick Joanna ett infall att hon skulle färga håret. Hon vill bli sitt blonda jag igen. Sagt och gjort vi gick till närmaste frisörsalong, en våning ner, och fick en tid direkt. Hos en otroligt duktig frisör. Jäklar vilket bra resultat. Lite brunaktigt, med gudliga slingor. Nästa gång blir hon ännu blondare. Men smakar det så kostar det. Och fyra timmar tog det. Inte precis vad man hade tänkt sig att göra när man besökte Norge men mig gjorde det ingenting.  

Dagen avslutades med mat, öl och film. Och sen en godnatts sömn. Morgonen därpå jobbade Joanna och jag tog mig inte utanför dörren. Det spöregnade så jag kollade på My name is Earl och bara tog det lugnt. När Joanna kom hem igen gick vi och handlade, åt mat, såg en film och smällde i oss glass och cola. Gott, gott. Sen somnade vi båda och morgonen därpå sa vi hejdå innan Joanna gick till jobbet. Jag sov vidare en stund och sen åkte jag in till Oslo där jag fördrev dagen.   

Men allvarligt, norrmännen borde verkligen lära sig att stava. Sentrum stavas Centrum. Och köttfärs heter köttfärs inte kjöttdeig. Och varför i hela friden har dom gula mittstreck på vägen? När strecken vid vägkanten är vita kan väl lika gärna mittstrecket vara det också.  

Tack Joanna för trevliga dagar. Det var underbart att få träffa dig igen. Jag har verkligen saknat dig.

Hej hopp.
Nu ær jag framme i Norge. Det var lite bøkigt att ta sig hit, men jag lyckades. blev dock lurad av en surgubbe på stationen. Men jag ær så smart så det løste sig ændå.
Nu har jag registrerat min CV hos manpower och ska gå ner till Joanna som ska færga håret. spænnande værre det. Vi får se hur hon blir.
Det var riktigt kul att få træffa henne igen ialla fall. var grymt længe sen.

Jaja, ett tråkigt litet livstecken från mig. Ha det gøtt dær hemma. Joanna hælsar tillbaka till alla som hælsat.

Imorgon åker jag till Norge. Ska träffa Joanna och söka jobb på Gardemoen. Jag blir lite nervös faktiskt. Min norska är inte på topp just nu. Jag har aldrig haft speciellt svårt för att förstå norrmän men just nu tycker jag att allt dom säger låter som en enda röra. Äsch, det går nog bra.

Det blev verkligen en impulsgrej det här. Hade tänkt åka förra veckan ju, men det blev aldrig så. Idag ringde Joanna och sa "Jag har verkligen gått och tänkt på det här, du måste komma hit". Okej sa jag och imorgon var enda dagen och var ledig. Så så fick det bli.

Nu har jag massor att göra. Men inget jag orkar ta tag i just nu. Kvällen/natten är ju lång. Åker inte förrän åtta imorgon.

Det svenska idol har faktiskt hittat en hel del stjärnor. Må hända att Ola, kanske mer känd som Idol-Ola eller Ola Svensson, inte är den bästa av dem. Men lyssna på den här låten och kolla på den här videon. Alltså jag blir kär. Jag tycker det är vackert. Han sjunger faktiskt bra. Han ser bra ut, det är ju inte fy skam det. Videon är rätt snyggt filmad och tanken bakom låten är nästan det finaste.

På Olas hemsida står det bland annat om låten: "En personlig seger för Ola, som varit med och skrivit både text och musik. Texten handlar om och är skriven till Olas två bröder som är adoptivbarn från El Salvador." Det är så fint. Jag blir nästan rörd. Och jag är inte någon av hans adoptivbröder. Jag kan bara tänka mig hur det ska kännas för dem. Jag finner nästan inte ord. Jag tycker det är så fint.

Ola - Brothers

Idag fick jag höra underbara Joannas röst igen. För första gången sen vi slutade i Molkom. Då var det den första juni, Joanna var super stressad och det blev ett väldigt tafatt hej då. Idag ringde jag upp henne och vi pratade en liten stund, mest om Norge saker. Jag ska åka dit. Det var skönt att höra att du faktiskt lever och jag ser fram emot att träffa dig. Jättemycket!

Inte många dagar kvar nu. Vet ju inte riktigt när jag åker men den här vecka i alla fall. Jag och Carolina ska ta oss en tur, söka lite jobb och se Oslo. Lutar lite åt Gardemoen om jag får tro Joanna, det verkar finnas mycket jobb där nu när alla sommarjobbare åker hem igen. Kanske blir man, som så många andra, Norgebo till hösten då.

Jag tror inte att det är sant. Flug-jävlen är tillbaka igen. Det är ju möjligt att det inte är samma men eftersom den inte har flugit ut än så är väl risken ganska stor. Det går verkligen inte att bli av med den. Har försökt med allt. Jag blir galen.

Det är en enveten fluga som vägrar lämna mitt rum. Den var här hela dagen igår. Lyckades dock få ut den när jag skulle sova, men imorse när jag öppnade sovrumsdörren kom den in igen. Och det ger sig aldrig, den flyger runt mitt huvud hela tiden och sätter sig på mig.

Ge mig en flugsmällare. Nu. Tack!

Min arma röst är helt sliten. Efter singstar både lördag och måndag samt en roadtrip till Falköping igår med Carro och all"sång" hela vägen från Mariestad till Karlstad. Det är nästan ett under att jag fortfarande kan prata. Jag är inte direkt den som tar hand om rösten. Vilket jag nog borde göra, för jag börjar märka en enorm skillnad mot hur den låter nu jämför med några år sedan.