.

Idag har det gått ett halvår sedan pappa dog. Då kändes det omöjligt, det kändes som om tiden skulle stå till. Som om jag skulle ligga där under täcket och gråta i en evighet. Men tiden gick och det har gått väldigt fort. Jag minns den där dagen som om det vore igår. Jag minns första skoldagen, hur jag sa till mina lärare att min pappa gick bort för två veckor sedan och jag kanske inte kommer orka med allt i skolan. Dom två veckorna fram till första skoldagen var en evighet, efter det har tiden sprunigt fram. Ibland går det nästan så fort så jag inte hinner med. Sorgen blir lättare att bära men saknaden blir större för varje dag som går.

Bara för att tiden går, läks inte alla sår.