.

För snart åtta månader sedan kändes den här dagen väldigt långt bort. Den dagen då jag skulle känna att jag mår bra igen. För det gör jag verkligen nu. Jag har inte fått någon panikångestattack sedan februari, jag känner sällan av ångesten över huvudtaget. Jag försöker leva i nuet och bara njuta. Jag känner mig glad och jag vill och orkar göra saker. Det känns så himla skönt. Jag vet att kampen inte är över än, sorgen och saknade finns fortfarande där men den är inte lika tung att bära längre.

Älskade pappa, jag hoppas att du har det bra där du är och att du är lycklig. ♥