Underbara barn – Annimoll goes bebisnoja
Idag var jag och Emelie lite fräcka och bjöd in oss själva till två bekanta som fick barn för en månad sen. Världens kanske sötaste lilla bebis. Han var verkligen bedårande och jag blev nästan helt stum av beundran. Hur som helst redan innan denna söta varelse kom till jorden inhandlade vi en present till honom och av rädsla för att han skulle bli för stor för kläderna bestämde vi oss för när vi ändå hade vägarna förbi att bara titta in med den. Detta resulterade i en mycket trevlig fikastund med H och lilla W, som förresten inte alls är så liten längre. Snart blir hon fem år och hon var nog en av de socialaste ungar jag träffat på länge, helt oblyg.
Att få träffa lilla Malte, som han heter, resulterade i en väldig bebisnoja för både mig och Emelie. Tänk va mysigt men en sån liten krake. Fast jag ska nog vänta några år till, först och främst ska jag ju hitta en pappa till barnet, och det verkar det ju gå lite sisådär med för tillfället.
Förresten, det är så himla härligt att träffa barn. När jag möter barn i den där ålder, som W alltså, så inser jag att jag verkligen har valt rätt yrke. Jag älskar barn och jag tror att jag kommer att trivas otroligt bra inom det läraryrket även om jag ska jobba med lite äldre barn. Det är så otroligt tacksamt att arbeta med barn, dom ger lika mycket som dom tar även om det är helt omedvetet. Ja, jag känner att det här kan nog faktiskt bli helt kanon. Jag är så lycklig!
Fan va jag kan känna igen mig i din text om längtan efter barn och känna att man verkligen får så mycket tillbaka från de små. Minns så väl när jag hade praktik i en 1-3 klass. En tjej som blev så glad och visa sin mamma och mormor vem som hade lärt henne hur en 6a och en 9a såg ut och vilken som va vilken.
Det måste jag ju köpa en! Var på maxi igår och såg att de hade fått in en rosa skurhink/mopp och bara det skulle nog göra saken lättare... ;)
Tack för titten och de superfina kläderna. Malte kommer verkligen att bli fin i dem och eftersom han nästan inte har några kläder alls att ha efter fem månaders ålder så kommer han att ha "era" på sig för jämnan. Måste bara be om ursäkt för mitt allt annat än stabila intryck och sammanhängande hjärna. Jag är totalvimsig av för lite sömn, amningspsykos och två barn som ropar på mig dygnet runt. Kul att att du hittat rätt i yrkesdjungeln.
Jag väntar nog också ett tag. Fast det är inte pappsi jag ska ut och leta, jag måste bara mogna från att sätta mig själv i främsta rummet :p hahah
Vad roligt att du känner att du valt rätt yrke, Anna! Och precis som du skriver, det är otroligt tacksamt att arbeta med barn. Jag älskar mammas dagbarn lika mycket som om det vore mina egna. :)