Nej, nånstans går ju gränsen

Imorse satte jag klockan på 07.45. Snoozade två gånger, klockan 08.05 klev jag upp ur min säng, sjöng upp lite, fattade sedan telefonen och ringde till lunchätaren. Fick nämligen beskedet när jag ringde igår att jag skulle ringa klockan 08.00 idag istället. Sagt och gjort. Men tror ni människan kunde prata med mig? Nej, självklart inte. Så då blev jag lite ilsken, men bara inombords, bad snällt den menlösa personen som hela tiden svarade i telefonen att ta mitt nummer, lämna det till personen jag ville ha tag på och be att han skulle ringa upp när han hade tid.

Nu har han faktiskt ringt. Och jag väljer här att citera Gert Fylking: Äntligen! På torsdag ska jag på intervju, ja för er som inte fattat det som handlar det om ett jobb. Håll tummarna. Torsdag 14.00.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn eller alias:
Kom ihåg mig?

E-postadress (Det är bara jag som ser den):

Blogg eller hemsida? Skriv adressen här:

kommentarer:

Trackback